Jag dromde om Dita von Teese inatt. Jag medverkade i nagon sorts tavling och hade klatt mig utmanande (en megakort klanning i guld och stay-ups...) och jag kande att alla fros ut mig och skrattade bakom min rygg. Nar det sedan var dags att annonsera vinnaren samlades alla under tystnad i en stor sal, men jag stannade kvar utanfor. Jag satt pa en bank och svor hogt av frustration. Da kom plotsligt en raddande angel med korpsvart har och porslinshy och satte sig bredvid mig. Det var Dita. Hon strackte ut sin hand och jag visste forst inte vad jag skulle gora. Men sen tog hon min hand och lutade sig mot mig som om vi kant varandra hela vara liv. Hon var valdigt speciell, otroligt snall men ocksa marklig. Jag kande att hon beundrade mig for mitt mod att vaga sticka ut ur mangden. Hon var min enda van i varlden.