Hear me! I'm whispering in your ear!

På fredag ska jag se mitt absoluta älsklingsband Antony and the Johnsons spela i Köpenhamn. Jag är ÖVERLYCKLIG och har tillfället till ära lite slarvigt slängt ihop en spotifylista med mina favoritlåtar. Om jag måste välja EN favoritlåt bland alla så blir det "River Of Sorrow" som är så sönderspelad i min Ipod att det faktiskt inte är klokt, men jag tröttnar verkligen aldrig på den. Mycket nöje!

Patsy Plutt

Man kan säga att min och Patsys relation är ganska ojämlik. Jag tillägnar henne ännu ett blogginlägg och hon tackar mig genom att riva ner ännu en liten bit av tapeten! Hon och hennes syster (som tyvärr inte är lika mycket linslus) fyllde för övrigt två år häromdagen. Grattis!

Sommarspillror

Rosor i plåtburkar.

Fräknar.

Nostalgi.

Lugn och ro.

Blomster.

Fritid.

Bär.

Lättklätt.

Fyndiga förälskelser

Jag älskar loppis. Detta är ingen hemlighet för folk som känner mig men låt mig förklara lite närmre vad min kärlek grundar sig på. Givetvis handlar det om att sakerna är unika, lite kantstötta och därför ofta fulla av charm. Sen är det den här oförutsebarheten, man kan omöjligt veta vad man ska hitta. Så fort jag sätter min fot i en lumpebod börjar mina ögon frenetiskt röra sig över rummet, scannar efter godsaker. De finns två loppismardrömscenarion: 1. Det ena är att ägaren vet sakers värde, HATAR det. Hela poängen med loppis är letandet och fyndandet. Om någon redan har sorterat fram godbitarna och sedan dessutom satt allt annat än ett fyndpris på dem, ja då förtas hela det fina med loppis. Massor av vackra saker som jag vill ha men inte kan få för att jag är fattig. Då går jag ut, för då börjar det klia i hela kroppen och jag mår dåligt. Väldigt dåligt. I want what I want when I want it, liksom! 2. Det absolut värsta är när man ser någon annan som har hittat något man vill ha. Som tur är händer detta mig sällan eftersom jag befinner mig ett rus och i min egen lilla värld. Men häromdagen hände det. Jag råkade få syn på en kvinna som hade plockat på sig något som såg ut som flera porslinsdjur. Gaaaah!! Onda onda tankar flög genom mitt huvud kan jag erkänna. Jag var så irriterad, gick runt och kollade på saker utan att se dem. Varför ska hon ha dem som omöjligt förstår hur värdefulla de är för mig? Kärringjävel! Men som av ett mirakel (jag kanske har nån slags loppisskyddsängel) fick jag syn på kvinnan igen och såg att hennes korg var TOM! Jag började leta febrilt efter djuren och till slut hittade jag dem på den "dyra" hyllan. Hon hade ställt ifrån sig dem, kan ni förstå min lycka? Jag blev så till mig att jag köpte två porslinsrävar för 70 spänn. Lite dyrt kan tyckas, men jag känner mig som en vinnare. Efter porslinsrävincidenten hittade jag på samma loppis den här 50/60-talsstolen och blev blixtförälskad. Den är så otroligt näpen och fin och jag är så glad att den blev min! Jag kan fan inte förstå att den stått hemma hos nån gammal dam som sen gått bort och så har ingen släkting claimat den här stolen. Helt sjukt, men tur för mig.

Dessa kattungetavlor blev mina efter många om och men. Jag tyckte att de var för dyra och gick därifrån med en klump i bröstet. Men min mamma lät mig gå tillbaka och hjälpte mig att pruta (jag är totalt oförmögen att pruta) så jag fick båda för priset av en. Detta var samma dag som rävarna och stolen. Behöver jag säger att denna dag kommer gå till historien som loppislyckodagen?

Jag har velat ha den här tavlan sen jag såg den hos en viss favoritbloggerska....

Rävarna!

En annan kattungetavla som jag tröstade mig med innan jag köpte de andra.

Den här söta pippin köpte faktiskt min mamma till mig. Ibland träffar hon rätt!

En katt som kostade alldeles gratis!

Tre fina emaljskålar med smultron på.

En Cupcakekudde.

Ett mjukt rådjur som kontrast till alla i porslin jag har.

En lila höstbasker.

Höstförändringar

Praktiskt taget varje höst känner jag för att förändra mig, på ett mer eller mindre drastiskt sätt. Jag har länge funderat på om jag ska klippa av mitt hår som har hunnit växa sig ganska långt trots att jag faktiskt tog en rejäl bit på det i början av juni. Det där med hår är ju faktiskt inte bara hår, det sitter så mycket i det. Men någon gång måste jag inse att det långa håret inte är idealiskt för mig eftersom jag lagt på mig ett antal lyckokilon under året. Långt hår får mitt huvud att se litet ut och gör inte mitt ansikte rättvisa. Och är det något mitt ansikte vill ha så är det faktiskt rättvisa. Och så en kort lockig page som ramar in det. Så så får det bli - min höstlook blir någonting mitt emellan skolflicka och 30-talsdam! Här kommer lite av min frisyrinspiration.

Här är en ganska realistisk bild av hur mitt hår skulle kunna se ut utan styling. En färgning i svart känns inte som en helt orimlig idé.

Längre fram och lite uppklippt i nacken är sött.

Fransyskorna får till det på ett chict och avslappnat sätt. Här Anna Mouglalis med sidolugg, som jag nog tänker att jag ska ha.

Som sagt, fransyskorna kan sånt här.

Tänk den här frisyren med en basker. Åh!

Det här är jag nog för lat för att fixa, men gud så fint!

Jag tänker nog inte klippa så här kort, men vem vet?

Superkäckt.

Fint med lite uttunnat hår som Christina Ricci har här, för att undvika den klassiska julgransformen (när håret har mer volym därnere än där uppe) som jag har fobi för.

Måndagsmusik

Jag är tillbaka!

Det har rådit allvarlig bloggtorka och detta beror ej på min lathet utan på att jag inte har kunnat blogga sen jag uppdaterat till internet explorer 9. Det gick helt enkelt inte att publicera några inlägg. Men nu är problement löst så nu sätter vi igång igen!

Saker från den senaste tiden

Kattungspassning

Filosoferande och mojitos

Balkonghäng

Late summer cravings

Late summer cravings by stina1986 featuring clear sunglasses