Jag har ännu en gång kommit till den där punkten när Facebook känns mer som en börda än ett trevligt beroende. Det finns saker som jag lämnat bakom mig och som med Facebooks hjälp ändå får leva vidare i mitt medvetande. När man gjort sig av med något på ett sätt som inte var helt smärtfritt, när man tvekat ett bra tag innan man tog det första lilla steget bort från det där som man vet var dåligt för en men som man ju ändå trodde att man var totalt beroende av, då kan väl de ständig påminnelserna av det där dåliga beroendet aldrig vara av godo? De ställer liksom bara till med en massa dumheter. Jag vill inte behöva må illa varje gång jag loggar in på fejan. Jag vet ju att ingen tvingar mig att göra det, men någonstans tror jag att allt kommer att bli värre om det får läggas upp på hög. Så då tänker jag att det är bättre att ta det i små små tuggor. Någonstans måste jag ju lära mig att acceptera att man inte kan lägga en människa på en hylla och förvänta sig att den stannar kvar där och liksom slutar att finnas. Eller är det bättre att inte veta så att man inte har något ont av det?
No comments:
Post a Comment